En del av er hade verkligen åkt långväga - 25 mil enkel väg - för att vara med. Först hade ni jobbat med eleverna hela dagen, sedan reste ni långt för att lyssna på en föreläsning - imponerande! Tack till er alla för en trevlig kväll och tack för alla vänliga utvärderingar!
En fråga kom upp med anledning av det där med att inte låta elever slösa bort dyrbar provtid på att gå och leta efter sudd och penna. Naturligtvis kan man se på situationen ur olika perspektiv och det finns inget rätt eller fel. Det viktiga tror jag är att försöka tänka sig in i hur eleven uppfattar ens ståndpunkt. Om man skickar iväg en elev att leta upp ett sudd för att han ska kunna göra sitt prov och säger att eleven inte får komma tillbaka utan sudd, begriper naturligtvis eleven vad det är läraren vill att han ska lära sig. Men jag tror också att man får räkna med att eleven tycker att läraren är hård. Om det dessutom tar tid innan eleven får tag på ett sudd så att minuterna rinner iväg, finns det risk att eleven kommer att tycka att läraren är taskig som inte bryr sig om att han slösar bort dyrbar tid. Det kommer också en del av de andra eleverna i klassen att tycka, eftersom de har sin främsta lojalitet med kamraten.
Om läraren gör tvärt om och säger ifrån att han inte vill veta av att någon dyrbar provtid slösas bort på att leta efter borttappade suddgummin och inte heller att elever sitter och stör sina provskrivande kompisar genom att låna, får eleverna ett tydligt budskap om hur viktigt arbetet är. Eleverna lär sig att läraren är angelägen om att de ska lyckas och uppfattar läraren som hygglig. Att läraren tycker att de ska ta med sig sudd till ett prov begriper de också med den här policyn. Och skulle man misstänka att de inte fattar, kan man bara säga det: "Jag vill att ni ska ta med er ett suddgummi, begriper ni väl! Men när ni nu inte har det och vi har så här viktiga saker för oss, ska ni låna av mig, inte av kompisar. Ingen får störas mitt i ett prov!"
Så tycker jag, men jag välkomnar inlägg med andra åsikter!
Intressant fundering - som förstås är långt från min verklighet idag - men jag minns ju hur det var att jobba på högstadiet. Jag har mest problem numera med lärare som glömmer att barnen ska gå till mig, men eftersom jag behöver röra på mig då och då, så har jag tagit för vana att gå och hämta dem i klassen. Tyvärr glömmer de även att meddela att de gör andra saker, ser på film eller byter till nån jätterolig lektion som barnen bara inte vill missa...
SvaraRaderaKollegor kan vara mer svårt att "fostra" än elever.
Det kan jag mycket väl tänka mig. Jag hör själv till de glömska lärarna, de som kommer ihåg att ringa köket för att meddela att det kommer färre elever till lunch, men som glömmer att säga till kolleger som sitter på andra sidan skrivbordet. Som tur är brukar eleverna själva komma ihåg att meddela och har räddat mig många gånger. Det gör ju dock inte de små.
SvaraRaderaAtt gå och hämta är helt ok, bra för kroppen att inte sitta för länge, men det är himla snopet att hela klassen är borta när jag kommer, full av arbetslust. (Nåja...)
SvaraRaderaEftersom jag jobbar halvtid, och dessutom är lite lätt disträ, så KAN det ju vara så att jag missat information. Tränar mig i att se nåt gott i det och röjer lite bland papper och skriver planeringar och sånt trist.