lördag 9 februari 2013

Lärare måste få fostra om undervisningen ska fungera

I mitt jobb som handledare händer det ofta att lärare ber mig om råd om hur de ska nå fram till elever som inte vill låta sig fostras. Det brukar handla om att elever stör undervisningen genom sitt beteende eller provocerar läraren: kommer för sent, pratar rätt ut, ropar kommentarer kors och tvärs, spelar upp ljud på datorn eller sitter med fötterna upplagda på bordet.

När jag då svarar att du som lärare måste visa att det är du som leder genom att säga ifrån när eleverna uppför sig illa kan jag få höra att det inte är "tillåtet" att påtala negativt uppförande. Lärarna berättar att det på deras skola finns en uppfattning som går ut på att det skadar elevernas självkänsla att bli tillrättavisade och att man har kommit överens om att inget säga när eleverna uppför sig illa.

I själva verket är det tvärtom: fostran gynnar elevernas utveckling mot mognad och ansvarstagande och brist på fostran konserverar ett ansvarslöst uppförande. För detta finns det ett alldeles överväldigande stöd i forskning. Den lärare som känner sig bakbunden av sådana överenskommelser kan alltså tryggt börja bryta mot dem.

Och det är just därför som eleverna enligt skollagen och FN:s konvention om omyndigas rättigheter har rätt till fostran. Allt annat är ett svek mot eleverna. Det är också ett svek mot lärarna, vars undervisning naturligtvis inte kan fungera, om läraren inte får säga ifrån mot störningar och provokationer. Så stå på dig! brukar vara mitt svar. Säg ifrån när eleverna försöker sabotera din lektion! Och gör det med kärlek och omsorg!